Sommarskor - jaaa det är för tidigt men

jag kunde inte låta bli.

- Tommy-och-Annika-vibbar.
- Supercomfy.
(Fast man kommer kunna känna enstaka större gruskorn genom sulan.
Sådär jordnära som det ska vara med billiga tygskor.)
- £3.85 på Primark.
- "Åsså kan en bara schlänga in dom i tvättmaskin om dä sulle behövas",
som tanterna skulle sagt hemma på vår gata i byn.

What's not to like?

Det spökar på lasarettet i Derby.

En mansgestalt i svart kåpa hemsöker korridorer och salar, går genom väggar och häckar nära bårhuset.
Personalen är så skärrad att dom har begärt en excorsism.

Fantastiskt. Verkligheten överträffar dikten.

God morgon.

Ärligt talat.
Den som lyssnar och tittar på detta och inte blir småfnissig och bubblig och känner att livet är rätt underbart ändå - den personen måste vara lite död inuti.

Jag älskar att något kan vara så taffligt (han, hans sångröst, videon) och så genialiskt (det oemotståndliga soundet/musikproduktionen) på samma gång.

Ja man blir nästan filosofisk.

Karl Lagerfeld fick frågan:

-Vad är den viktigaste möbeln i ett hem?
-Papperskorgen.

(Lånat från Observer Magazine i söndags.)

Lisas skrivskola - da-da-da-daaaa: Urpremiär

Himla bra.

Tack för att du delar med dig.
I love proffstips.

Har alltid undrat hur man faktiskt ska tänka om man vill försöka göra sånt.
De frilansartiklar jag konstigt nog sålt in har varit ren bonntur/jävlar anamma. Med mycket fingervisningar från snälla redaktörer.

(Journalistik på gymnasienivå? Sån lyx hade vi inte på min tid.)

Hemma-hos-reportage

och filminspelning här idag. Gulp.
Fast inget glossigt Family-Living-Stajl utan en seriööös tidning.
Kul.

To-do-lista innan journalisten kommer:
-Plocka lite dammråttor (om jag kan böja mig så pass)
-Köpa tulpaner
-Duscha
-Försöka komma ihåg vilken bok jag läser just nu (standardfråga)
-Fjäska med poltergeisten så att hon är snäll mot gästen *
-Kränga på mig något slags tält
-Påminna mig själv att inte peta näsan inför andra


*Visst finns det en otäck film där det dyker upp en massa döda flugor överallt?
Hör här då: Igår hittade jag en död geting på golvet i badrummet. Plockade upp. Slängde.
Kom tillbaka en timma senare.
FYRA döda getingar. I en prydlig rad. Nästan rituellt utplacerade. På samma fläck.

Dumma gubbar = yuck

Tydligen kallade Guy sin ex-fru för "farmor" och sa att hennes kropp "bara bestod av brosk".
Att han är elak mot kvinnor har jag hört viskningar om i åratal.

Jaja.
Så länge man har taskig karl-smak går det så.

Jag hänger mä på ena lista

från En Lisa - gör det du med om du vill.
I egen blogg eller i kommentarerna.
Jag är alltid så himla nyfiken på alla.

Tre jobb jag haft/har i mitt liv:
1. Städerska på Skara vårdcentral (toppen-resööörsch men det visste jag inte då)

2. Städa kiosker på Skara Sommarland (en sketen dag. Sen fick jag bättre jobb - se ovan)

3. Kontorschef i UK

Tre platser där jag har bott:
1. Varnhem

2. Skara

3. Brighton

Tre serier jag gillar att se på TV:

1. Curb your Enthusiasm

2. Mad Men

3. Kusliga saker

Tre favoriträtter:
1. Emmets grillade kyckling

2. Steak frites

3. Min egen spag bol (köttfärssås asså)

Tre platser där jag helst skulle vilja vara just nu:
1. På BB med E och en frisk bebis.

2. Hemma med E och en frisk bebis.

3. I en somrig trädgård med E och en frisk bebis.

Lagom bizzy

vecka. Skönt.
Ju mer man har att göra desto mer får man ofta gjort, no?

Om jag har för lite på G kommer apatins gråa orm och slingrar sig runt halsen. Syretillförseln stryps. Blir handlingsförlamad och hatar det. Börjar måla upp minsta ärende, möte eller samtal som oöverstigligt. Får impulser att slingra mig ur sysslor - helt patetiska småsaker som att gå till banken, ta en fika med en bekant eller skriva ett jobbmail. Ställa in. Boka av. Skita i allt.

Nej, projekt måste man ha. Roliga sådana.
Projekt, projekt! Inget annat lyser upp och driver på och ger sån tillfredställelse.

Mvh,
Proschäkkt-aa

Älskar, älskar, älskar

den här reklamfilmen just nu.

Jaja, den är inspirerad av Praise You men det skiter jag i.
Begåvade skapar, genier stjäl.
Eller, jag menar, låter sig inspireeeras.

(Totalt medverkade 350 dansare.
Undrar om många resenärer blev sura?

Det närmsta jag kommit nåt sånt här var när jag såg ett luciatåg på Skövde resecentrum en gång.
Hm.)

PS: Nattrepetition
och
reaktioner från allmänheten

Mina mest trivsamma ljud.

Kaffesked som klirrar i en porslinskopp.

En puttrande folkamotor. Fast i vår familj säger vi inte folka, vi säger bagge.

Skator.

Pappa som harklar sig och går och spottar artigt på toa. Phui!

Barn som leker på en skolgård. Låter alltid likadant.

Signaturmelodin till The Daily Show.

Stompig basgång från en glittrig bögbar i Brighton.

En gammaldags kassaapparat.

Välbekant.
Tryggt.

Jag tyckte att Arethas hatt

var skön jag.

Jippii, nu kom den.

Min lilla billiga klänning.
Supernöjd.
Very yummy mummy.
Kunde med nöd och näppe krångla på'n.

Ha en mysig helg nu.
Jag ska gå och kamma mig.
Eller så inte.

Skriva en bestseller på 4 veckor?

Sköningen Markus länkar till detta sköna norska program.

Klart man kan skriva en bestseller på 4 veckor.
Ian Fleming gjorde ofta det.

Man kan i alla fall skriva ett första utkast till en romaaan. Speciellt om man har möjligheten, driven och orken att skriva på heltid.
Ett första utkast som man sen lägger under sängen och inte pillar på på en månad.
Sen jobbar man om det utkastet 1 - 2 gånger innan man skickar iväg.
Så går det till.
Mer (på engelska) om hur man gör här.

Fast en bestseller, direkt, bara sådär... njäää.
Det funkar nästan bara om man redan är lite känd innan.
Få förlag vill/kan spendera så mycket på marknadsföring av en okänd skribent/ny bok som en bestseller kräver.
Men hon kanske är känd, den här glada norskan?

Fast böcker blir ofta bättre om de får ta liiite längre tid att skriva. Inte mycket mer än ett år dock.
Tycker jag. Fast det beror ju också på hur 'klar' man är med projektet i skallen innan man ens börjat.

Gött mos.

Det blev en illo till den här veckan. På temat "skollunch", bara sådär.

Den fakturan får betala för en ny version av Photoshop. Häpp.

(Och kanske en billig klänning - man får ju inte sluta shoppa bara för att det är finanskris. Det är farligt farligt.)

Saker jag önskar jag vetat tidigare - del 14 758

Att snittblommor mister sin drickförmåga om man inte tar bort alla blad under vattenytan.
Hade varit bra att veta typ innan studenten.

Vad mer hade varit bra att veta lite tidigare?
Jo att man inte ska oroa sig så förbannat.
För det är ändå aldrig skiten man oroat sig för som händer.
Mer då?
Mer?

(Bloggen goes "Mitt bästa tips" i Allers - och varför inte.)

Blåklockorna och påskliljorna

som E satte här och var runt uteplatsen i höstas har börjat komma upp nu.
Då var allt ganska mörkt för oss.
Han satte vårblommorna som en slags målbild;
När de här små knölarna börjar gro och knoppas och sticka upp ur jorden, ja då vet vi i alla fall mer. Kanske är livet hemskare, kanske mycket bättre - men vi vet i alla fall mer.

Jag vill inte blogga så mycket om den här puckograviditeten egentligen.
Dels för att det mörka börjar kännas alltmer avlägset - vi ÄR på rätt spår - och dels för att det känns för intimt, inte minst för E. Mycket för att jag faktiskt inte alls fokuserar på eller är fascinerad av de här preggomånaderna utan på det som (förhoppningsvis) kommer efter.

Men kanske mest därför att människor som snöar in på sitt eget hälsotillstånd och sin egen kropp är något av det tråkigaste jag vet.

Är det för tidigt i livet för att

skaffa en sån här?

Elenas mamma vill också ha en.
Vad är detta för konstig kollektiv dagdröm om det myspysiga familjelivet i sommarförorten?
Skit samma. Jag vill.

Idag är det Årets Mest Deprimerande Dag.

Har nån forskat fram.

Vad gör vi mot depp?
Jo vi bejakar att det kan kännas lite deppigt ibland.

Sen shejkar vi loss till denna.

Och får värsta otippadde flashbacken till en söt (om möjligen lite flat) 80-talsserie eller film om en gullig kille som är superhjälte.
Hade helt glömt bort den tills nu - är jag ensam?
Vad hette den på svenska?

Mina bästa tips till dig som är blivande barnboksillustratör.

Detta är egentligen ett fuskinlägg, ett svar till Arild från det tidigare inlägget.
Men jag är lite för dum i hövvet för att tänka på nåt annat än illosar idag så jag återanvänder kommentaren.
För jag vet att det är många, många som vill jobba med/skriva/illustrera bilderböcker.

Har man passionen är det bara att köra på. För det är bland det roligaste man kan göra.
Men det kan vara bra att veta att det tar lång tid (ibland) och är rätt dåligt betalt.
Och att man måste vara väldigt flexibel och öppen för ändringar.

Emellertid är det inte speciellt enkelt. Jag har sett etablerade författare och konstnärer krascha totalt i sina försök att skapa nåt bra på 12 - 14 uppslag, med starka karaktärer, början, mitt, slut, konflikt och konfliktlösning, och en liten knorr på slutet. Om det vore enkelt skulle alla göra't.

OBS: Man kan sabba för sig själv om man skickar in ett jättebra manus ihop med amatörmässiga illosar (egengjorda eller av en duktig kompis). Det funkar inte så att förlaget lockas mer av att köpa boken då, snarare tvärt om. De kan visualisera en bra text helt utan bilder.
Bättre då att bara skicka manus, om man nu inte råkar vara illustratör också.

Är du den duktiga kompisen? Gör inte illosar till någon annans bok om de inte redan har ett kontrakt för utgivning. Det tar jättelång tid och hjälper inte din karriär. Skicka dina egna arbetsprover till förlagen istället.
Förlaget ska anlita illustratören (och betala denna) - inte (den blivande) författaren, inte ens som ett 'kul kompisprojekt' för det funkar bara inte (ge mig ett exempel förutom gifta par; Sandbergs & Tidholms typ).

Och du, slit ALDRIG med att illustrera en helt färdig bilderbok om du inte redan har sålt idén. Det är bortkastad tid. Man gör en "dummy" och skickar ut i stället (fast det kan ta nog så lång tid):
Alla sidor som blyertsteckningar - förutom två uppslag (noga utvalda) som man gör så f*cking fina man bara kan. Skicka kopior förstås - aldrig original.

Okej, mina topp-tre-tips för den blivande illustratören då:

1)
Denna bok:
http://ecx.images-amazon.com/images/I/513M4PHH3RL._SL500_.jpg
2)
Läs texten supernoga (om det inte är du som skrivit den förstås), lita på din instinkt ock var väldigt selektiv i VAD du väljer att illustrera på varje uppslag. Vad driver handlingen framåt? Vad kan du skala bort visuellt? Nybörjaren har en tendens att vilja illustrera "allt" och det kan man bara inte.
3)
Tänk lite som en filmregissör med kamera. Lek med in- och utzoomningar, riktningar och olika vinklar. Det skapar spännande rytm i bläddrandet. Standardvinkeln (rakt framifrån, alla i helfigur, lite lagom stora) är så fruktansvärt trist att man bara ska använda den om det finns en väldigt bra orsak.

PS: Mitt förlags vanligaste feedback till blivande bilderboksillustratörer?
"Gör karaktärerna sötare och färgerna klarare!"

Efter jullovet

blir det alltid rusch, på gränsen till panik, bland uppdragsgivarna. I like it.

De här små rubrikerna & vignetterna (vignett = luftramad illustration begränsad av sin egen form, i e utan bakgrund - heter det samma på svenska? Tutt? Arild?) ska designern lägga in runt 'Min budget'; ett spreadsheet som barnet själv kan fylla i och klippa ut ur nästa Lyckoslanten.

Har jag lyckats snofsa upp något så törrt som en budgetplan då?
Känner mig nästan som en förrädare här.

PS: Blyerts på tjockt papper -> Flytande bläck & stålpenna ovanpå -> sudda -> scanna in -> färg & collage i Photoshop.
Som vanligt.

Tråkvarning: Lärt mig ett nytt ord.

"Barnvagnspervo" = person (ofta tjej) som kan allt om barnvagnar, blir besatt av olika (status-)modeller, skaffar t o m flera olika. Säljer dem ibland vidare helt oanvända.
(I e modeoffer med taskigt självförtroende & för mycket pengar.)

Ofattbart. Barnvagnsdjungeln är det tristaste jag nånsin varit tvungen att sätta mig in i.
Matte B undantaget.

Och det absolut tristaste är att en snygg 70-talsaktig svenskdoftande sak med stora hjul (byggd för snöstormseskapader i svår terräng, enda möjliga färdriktning: Rakt fram) går fetbort så snart man provkört en sån där liten ful frisörskorg på minihjul. Lika otäckt smidiga som dom är ugly.
För vem försöker vi lura här? Jag ska aldrig jogga i nån typ av skog med vagnen. Jag behöver ingen trehjulig sportmodell. Vi har en superslackig urban livsstil utan vinter och nyttjar endast asfalt, gallerior och butiker. Jag vill kunna vända på en enkrona och knycka ut ett 5-kiloschassi med en hand.
Fuck it. Det blir denna.

Present från förlaget:

Min idååål Minis nya bok.
Hot-off-the-press.
Man tackar.

Kanske inte precis lika klockren modern klassiker som första boken om Traction Man men tusan vad kul och smart och söt.

Trevlig helg.

Oss emellan: Luckor! Luckor!

Hur firar man

när man slutat dricka, röka, tröstäta och dumshoppa?
Och inte ids/hinner gå ut på stan och unna sig en lyxfika?

Svar: Ett äpple.
Detta är inte friskt.

Firar att jag lagt absolut sista penseldraget vid min första baaarnbok innan tryck.
En författare som heter Rachael har skrivit.
Jag har illustrerat.
Det är en glimten-i-ögat-variant av Törnrosa (med luckor! Luckor! Har jag nämnt det?) och jag fick giget för ett år sedan men vi (jag, redaktören & designern) har jobbat aktivt med den i kanske tre månader.
I april-maj 2010 kommer den att släppas i UK, USA, Danmark och kanske fler länder.
Hoppas vi.
Intresserade förlag kan köpa den på mässan i Bologna nu i vår.

Jag tror inte jag bör lägga ut några riktiga bilder än så det får bli några 'dekorativa element' från omslaget bara.
Jag är mycket glad och förväntansfull.

En vits.

-Vad sa siffran noll till siffran åtta?
-Snyggt skärp.

(Har fnissat inåt åt denna hela dagen.
Understimulerad? Ja.)

Å broder.

En bekant har legat med två bröder.
En i taget, med några års mellanrum.

Hon var helt chockad över hur lika dom var i sitt säng-beteende.

Hur dom kysstes, luktade, gjorde och lät nästan identiskt.

Jag är fascinerad av detta.
För det ställer ju frågan på sin spets:
Hur lär man sig sexa egentligen?
Arv och/eller miljö?

(Eller hade bröderna bara snackat ihop sig lite om hur den här tjejen var och ville ha det,
och resten var hennes egen projicering på den lite märkliga situationen?)

Trettiplus-morsor leder

multitasking-ligan
(säg nåt mer vi redan fattat?)

Vad får man

på en Baby Shower?

Jo en blöjtårta.
Om man har otur.

Smaka på't. Blöj-tårta.
Fy fan vad äckligt det låter.
Folk är inte kloka.

Bildgoogla själv på nappy cake eller diaper cake.

Jag ska inte ha nån Baby Shower.

Detta

skulle jag kunna köpa enbart för flaskans skull.

Ja. En sådan sucker är jag.

Trettio veckor preggo och skitglad.

Illustration till korsord

i årets första Lyckoslanten (tror jag - eller så nummer 2).

Men vad föreställer bilden?

Ledtråd:
- u - - - - m - - e

Bebis tre favvolåtar hittills.

Denna
och
denna
och
denna.
Inbillar jag mig.

E:
"Hur fan vet du det?
Den kanske wrigglar jättemycket för att den hatar dom.
Men inte kan fly."

Touché.

Bokomslag - hur funkar det?

Varning: Texten innehåller små-spoilers om Styggelsen.

De vanligaste frågorna jag fått är:
Hur mycket inflytande hade du över omslaget?
och
Var fick du tag på bilderna?

Bra frågor. Det där med omslagets formgivning är viktigt och spännande - och säljande (Akademibokhandeln köpte tydligen in sina stolta 4 ex [!] till flaggskeppsbutiken mest tack vare omslaget. Lite skrämmande).

Det står i mitt kontrakt att jag kan ha inflytande över omslaget men i slutändan är det inte författaren som bestämmer. Förlaget har duktiga formgivare som gör det.

Jag hade tidigt en väldigt klar bild av vad jag ville ha.
Det här kända Man Ray-fotot.
Som påminner lite om det här klassiska Penguin-omslaget (som jag ofta stirrade på när jag skrev).

Men så blev det ju inte alls. Det hade varit dyrt att köpa rättigheterna till en så känd bild.
Dessutom sa flera kompisar att de uppfattade Man Ray-bilden som helt ohygglig.

Förlagets formgivar-ansvarige hade egna tankegångar. Som att de flesta skräckromaner är mörka och har ett inzoomat ansikte. Han ville därför sticka ut med ett ljust omslag och ett mindre ansikte, lite 'vem är det där'-effekt.
Bilderna köpte han från en bildbyrå - vi vet inte vilka människorna är.
Framsidebilden valde han för att hon har ett sånt trotsigt uttryck. Och för den lite solkiga sepiatonen.
Jag gillar bilden men hade i början svårt för att man kan se flickans nakna armhåleveck -- det ser så sårbart ut. Och eftersom övergrepps-inslagen hör till bokens mer magstarka delar tyckte jag inte att man behövde förstärka det visuellt också.

Men han gjorde lite olika versioner och till slut höll jag med om att det blev bäst som det blev.

Mer om bokomslag här:

Sveriges Grand Dame-formgivare.

Blogg om snygg bokdesign.

Engelsk artikel om vikten av att sticka ut i bokhandeln.

Dagens citat:

"I am amazed by the number of people who think they can write just because they have a computer.
Nobody would think they could play the piano without training."

Lane Zachary, litterär agent

Poltergeisten: En uppdatering

-Det elektriska är fortfarande rätt fucked up. Speciellt i ett rum.
-Jag känner ofta ett litet finger som pillar mig i nacken eller håret. Speciellt i samma rum.
-Ingen som sovit i det rummet har något otäckt att rapportera.
-Jag är inte rädd.
-Radion har inte gått igång på natten något mer.
Som vi märkt.

Däremot vaknade jag av att en man grät i rummet brevid.
Det var inte E, han sov.
Då blev jag rädd.

Barnspöken i all ära. Men manliga är värre, no?

Hoppsan.

Stackars gubbe.

Jag har aldrig varit sugen på att åka slalom.
Och här har jag ju ännu ett motargument.

Okej nu fattar jag

varför tjejerna i alla förlossningsfilmer ser ut som hippies mellan bena.

Testa själv att trimma med en basketboll innanför linnet säger jag bara.

/Peace and Love

Är det normalt

att börja längta efter middag kl 10:32 på förmiddagen?

(ja jag åt stor frukost)

Nu skrattar ni när

jag säger att det är fem minusgrader här.
Som om det vore nåt anmärkningsvärt liksom.

Men det är det.
Som om det vore minus femtiofem i Göteborg.

Blä blä SVT Play.

Från en dag till en annan får jag inte titta på Stjärnorna på slottet på min dator längre.
För jag är utanför sveriges gränser.

Jamen behåll era fucking svenska program åt svenskarna då.

Man måste skratta.

Stormarkanden har just skyltat upp med alla påskägg, harar och påskpynt.
Tur man tog ner julpyntet idag då.

Oj. Det gick fort.

Nej. Hehe.
Vi har bara övat lite på Elena, en cool bebis.

Hon har spytt/dregglat en gång (!?) i sitt elvaveckorsliv.
Hobbies: Lampor och jazz.
Till och med hennes bajs luktar helt okej.

Vår bebis ska gifta sig med henne.

Kul det skulle vara

att kunna:

-åka rullskridskor. Roller Disco Style.
-sjunga. Tonsäkert och så. Fast jag skulle aldrig bli en sån där sökt jävel som går och sjuuunger helt 'spontant' för sig själv på gatan. Hatar sånt. Så 'se på miiig'.
-sätta sig vid ett piano och bara spela nåt. En kort snygg party piece som väcker beundran men tar slut innan det blir trökigt eller showy.
-parkera. Nog sagt.

Jaja. Det är väl bara att hålla med bossanovadrottningen Lorraine Bowen (50% geografifröken som tagit ett par glas, 50% robert wells);
Alla är bra på något.
"I'm good at cooking crumble.
Would you like some?"

Lite tidigt kanske

men å andra sidan var The Worms pappa också en jättelång bebis.
Som kom fem veckor tidigt.